Skrivet av: hoppomlivet | april 25, 2010

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

En frigöringsprocess från det som gör ont. Så svårt men så nödvändigt.

Annonser
Skrivet av: hoppomlivet | april 25, 2010

Lilla murr

Älskade lilla Murr. Så mycket mer för oss än ”bara” en liten katt. Fortsätt sprida din värme i kattahimlen.

Skrivet av: hoppomlivet | april 12, 2010

Er hjälp är guld värd!

Som jag skrev tidigare idag på min andra blogg så är musik helande för mig. Det utgör en stor del av mitt liv och får mig att må bra.

För några månader sedan fick jag tillgång till spotify, en laglig och gratis musiktjänst på internet. Jag har dock en mycket begränsad internetåtkomst vilket gör att tillgången till spotify stryps rätt rejält. Men imorse hittade jag en sida där man genom att delta i en gratisundersökning och värva sex personer kan få tillgång till tjänsten spotify premium, till vilken man inte behöver uppkoppling för att kunna lyssna på musik. Dock är detta alternativ en betaltjänst (99 kr/mån), och jag som har väldigt lite pengar att röra mig med har helt enkelt inte råd med det.

Därför söker jag nu med ljus och lykta efter personer som kan tänka sig att ställa upp. Vad ni behöver göra är att registrera er på länken nedan, och därefter besvara ett antal frågor i en undersökning. Detta kostar er förstås ingenting, men betyder mycket för mig!

Viktigt för att ni ska räknas är att ni svarar på frågorna i undersökningen, annars kommer ni inte med på min lista över aktiva värvningar. Jag gick in på min sida där nyss och såg att det är 21 personer som har anmält sig, men bara tre av dessa har räknats som aktiva…

Jag är OERHÖRT tacksam om ni vill hjälpa mig med detta, det är verkligen guld värt! Musik är lite som en terapi för mig, så jag ser den fria tillgången till musik som ett steg i rätt riktning på min långa resa tillbaka till livet.

http://www.gratispremium.com/?ref=110112

TACK!!!

Skrivet av: hoppomlivet | april 2, 2010

Glad påsk!

Jag hoppas att ni får en härlig påskhelg med trevligt umgänge, god mat och mycket sol! Själv ska jag  försöka släppa alla måsten, alla dumma tankar som inte leder till något positivt alls. Bara vara här och nu.

Levnadsglad och bekymmerslös Sara som åttaåring, påsken -98. Jag kämpar för att hitta tillbaka till den glädjen!

Skrivet av: hoppomlivet | april 1, 2010

Sommarlängtan

Skrivet av: hoppomlivet | mars 30, 2010

Ett evigt hattande hit och dit

Jag är inne i en svår period nu, och återfinns på den gamla bloggen för tillfället. Jag vill inte ”mörka ner” även den här bloggen, och att skriva positiva, klämkäcka inlägg här när jag inte menar det känns meningslöst.

Värme och ljus

Skrivet av: hoppomlivet | mars 29, 2010

Faller tillbaka…

… och har svårt att tänka vare sig klart eller positivt. Känslan av ensamhet gör sig återigen hörd.

Acceptera. Andas. Fokusera om. Lev.

http://www.youtube.com/watch?v=eoBaZmmdluM

Skrivet av: hoppomlivet | mars 28, 2010

Rå om dig själv!

Jag har infört en ny rutin i mitt liv. Det är att varje dag avsätta minst 20 min helt i stillhet, 20 min utan musik eller aktivitet. Jag försöker under den tiden att göra mig uppmärksam på allt som jag känner här och nu, utan att tänka på något särskilt. Känner jag att tankarna börjar vandra iväg så ok, jag konstaterar att det är så, och försöker sedan att släppa de tankarna. Ibland behöver jag aktivt ta hjälp av något som gör det lättare att fokusera på nuet, och vad är mer här och nu än själva kroppen? Ett fantastiskt redskap att ta till, att ta hjälp av. Att fokusera på andningen, följa hur den fyller min kropp för att sedan lämna den. Att noggrannt känna in hur min kropp känns, uppmärksamma mig på om jag fryser, är varm, har ont etc. Konstatera och gå vidare.

Det är en fantastiskt skön stund där jag tillåter mig att bara vara, utan krav och förväntningar. 20 minuter är ingen stor uppoffring, men det ger desto mer!    

Förutom denna egentid i stillhet har jag även börjat ge mig själv utrymme att göra sådant jag tycker om. Tidigare har jag inte haft ro att göra det, utan alltid tvingat mig att vara till ”nytta” istället för att lyssna inåt och göra sådant jag mår bra av. Nu ger jag mig tid. Det kan bl.a handla om…

Att teckna..

Att träna min hund…

Att gå härliga långpromenader…

Och mycket annat förstås!

Jag tar min plats. Jag gör vad jag kan för att må bra. Den dagen kommer, förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid!

Skrivet av: hoppomlivet | mars 27, 2010

Acceptans

Nog är det svårt! Men det går.

Det är så oerhört lätt att krampaktigt hålla sig fast i hur saker här i livet borde vara. Hur människor borde bete sigTyvärr är det alltför vanligt att fly verkligheten  istället för att konstatera och acceptera att saker och ting faktiskt är som de är. Att fastna i hur saker borde vara är oerhört energikrävande. Dessutom tar det fokus från det som är väsentligt, dvs livet. Livet här och nu. Det säger sig ju självt att man inte kan vara fullt närvarande i nuet om tankarna ständigt är riktade åt andra håll.

Det handlar om att lära sig att kunna acceptera och försöka låta bli att döma. Att inte värdera allt utan bara konstatera hur saker och ting är precis just nu. Att acceptera är inte detsamma som att hålla med eller gilla något. Det är inte ett maktspel som handlar om rätt eller fel. Det är helt enkelt att utgå från läget som det är just nu, att kunna vila i att det faktiskt är ok. Att acceptera handlar inte heller om att man inte kan försöka förändra, utan att sluta föra ett krig mot sig själv. Att inte ständigt motarbeta sig själv genom att inte tillåta sig att känna som man gör och acceptera sig själv som man är.

Du duger. Precis som du är.

Skrivet av: hoppomlivet | mars 26, 2010

Fantastiska vänner!

Det är något speciellt med vänner. Vänner som man kan tala med om allt. Vänner som lyssnar och förstår, som kan trösta utan ord. Vänner som man kan skratta med, som får det svåra att bli lätt. Vänner som alltid finns vid ens sida.

När jag kom hem från skolan för en stund sedan låg det ett paket och väntade på mig. Ett paket från en vän som jag ännu inte träffat, men som jag tycker mycket om. Paketet innehöll två fantastiskt fina handgjorda nallar samt ett kort. Stort, varmt TACK fina, fina Cattis! (Cattis härliga blogg finns här: http://attskrivaenbok.blogspot.com/)

Ännu en överraskning väntade mig efter skolan. Sota, en av mina katter har fått kattungar. Fyra st, tre svarta och en grå. Det påminner mig återigen om att det finns födelse och liv! När jag ser de små, små nya liven fylls jag av en tacksamhet som inte går att beskriva, och när jag håller de små knytena i mina händer känner jag med kraft hur skört livet är. Jag tar ett djupt andetag, och känner för första gången på länge att allt kommer att ordna sig.

Older Posts »

Kategorier